Konsten att prata om att kunna saker

Jag har fått feedback, dels fick jag massa feedback kring det förra inlägget, vilket var trevligt, men det var inte det jag tänkte skriva om idag.

Den feedbacken jag tänkte kommentera var rörande min text om machine learning. Dels var titeln som jag fann jätteskojig inte så uppenbart rolig för alla som för mig (samt för lång), men framförallt var det mer än två personer som mer eller mindre slutade läsa när jag skrev att jag inte kan så mycket om machine learning.

Generellt tycker jag att det är klädsamt att inte stoltsera allt för mycket med kunskap. Kan man så kan man liksom, det lär ju märkas i längden, inte så mycket man behöver snacka så mycket om. Kalla det Svenskt, kalla det lantligt, kalla det norrländskt, kalla det Jante eller kalla det för allmän hyfs, jag vet inte. Jag tycker däremot inte så mycket om att stå och säga att jag kan så himla mycket om saker. Dessutom är det ju helt sant att några av de jag jobbar med kan mer än jag eftersom de är världsklass inom sina specialområden.

Att säga att man inte kan så mycket funkar bra i samtal (i.e äsch, den här gamla trasan), men tydligen jättedåligt i skrift. Då blir det mer ordagrant, säger den feedbacken jag har fått. Det är ju dumt om jag ger intrycket av att inte kunna något när jag faktiskt kan något, risk är ju att ingen lyssnar då. Samtidigt som sagt, man vill inte stå och slå sig för bröstet i onödan.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur man ska förhålla sig till det här, det märkliga för mig är att jag är så sjukt ojämn. När jag kan saker tenderar jag att kunna förvånansvärt mycket, och när jag inte kan saker så tenderar jag att kunna förvånansvärt lite. Det är sällan mitt emellan.

Exempel på saker jag kan mycket om:

  • Allt om data och datorer (gärna ned till moderkortsspecs)
  • Bilmärken, Bilmodeller och motorstorlekar (har ingen aning om varför, är inte ens så intresserad)
  • Business (för att det inte är så svårt)

Exempel på saker jag kan väldigt lite om:

  • Blommor (typ självförklarande)
  • Kläder/mode (I synnerhet vems strumpor som är vems och var den andra strumpan tog vägen)
  • Heminredning (aldrig varit så intresserad)

Det är lite lurigt då att förhålla sig till det här, för inom de områden jag kan saker så kan jag ibland mer än vad jag borde kunna, lite oklart exakt varför. Men det kan man ju liksom inte gå runt och säga hela tiden. Man får hitta någon form av balanserat förhållningssätt till det hela för att inte framstå som väldigt eljest och eller otrevlig. Så jag kommer nog fortsätta att hellre låta eventuell kunskap tala för sig själv än att jag ska hålla på och snacka en massa om hur mycket jag kan.

Däremot eftersom feedbacken kom upp. Min förklaring av Machine Learning och Lego-liknelsen är en effekt av flera hundra timmar av att läsa in sig på massa konstiga vinklar av data och machine learning, och det här är inom ett område som jag är genuint intresserad av och nyfiken kring. Således har jag både en bredare och en djupare förståelse kring ämnet än de allra flesta (särskilt iom att det är rätt få som håller på med det).

Så, jag har tillräckligt kunskap om det för att känna mig trygg med att jag vet vad jag snackar om. (om jag inte vet kommer jag att säga det. Eftersom jag tänkte skriva lite mer i ämnet framgent kände jag att det vara värt att poängtera det, även om det känns lite fånigt att säga det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s